Runda 1 - 66 slag netto - Säsongen 2023 - Hål 13-18

Hål 13

Det såkallade RINK-hålet, eller djävulens anus som jag brukar kalla det. Här slår jag ett långt utslag över vänsterkantet på en gles skogsdunge. För att nå green på slag nummer två behöver jag slå ett behärskat slag på cirka 180 meter över ett par bunkrar. Jag inser efter en stunds velande att jag inte har ett sådant slag i mig och väljer att spela mig framåt till en något trevligare distans in till green.

Det här lönade sig och resulterade i ett par! Det första av flera på rad.

Hål 14

Ett par fyra hål där vi har som regel att man måste försöka slå över skogen med en driver. Utanför den officiella räkningen alltså. Jag missar skogen helt och ser min boll träffa ovankanten på min driver och sticka rakt upp i luften och landa 10 meter bort. Det här var det första och enda slaget jag slog med driver den här dagen.

Istället slår jag min spoon med en svag draw rätt fram och landar mitt på faiway. Härifrån landar jag på green och tvåputtar till mig ett par igen.

Hål 15

Det här är banans tråkigaste hål. Rakt fram, över en bunker och ner i ett hål. Jag gör precis så och får ytterligare ett par.

Hål 16

Ett långt par fyra hål som verkligen inbjuder till en lång drive. Jag ignorerar känslan och fortsätter med min spoon. Jag är vid det här laget mer övertygad än någonsin om att driver inte är något för mig.

Spoonen går i runda slängar runt 180 meter när jag får till en någorlunda bra bollträff. Drivern går kanske 10 meter längre men lika ofta så ligger den 60 meter till höger eller vänster jämfört med vad jag siktade på. Inte hållbart i längden.

Ett par till får mig att helt glömma de första nio hålen och jag kliver glatt upp på tee på hål 17.

Hål 17

Ett par tre där mitt utslag med järnåttan går över green och landar hotfullt nära vattnet och en bro som spänner över ån. Härifrån chippar jag mig upp och inkasserar det fjärde paret på raken.

Hål 18

Det här är banans svåraste hål och jag har inte spelat många rundor här utan att slå ut åtminstone en boll i något vatten eller skog. Den här gången skulle visa sig vara annorlunda.

Utslaget blir bra och långt och lägger sig på fairway. Hade jag slagit 5 meter längre hade jag slagit ut bollen.

Henrik får på årets längsta drive och får förtvivlat se bollen gå ut och över ån för att studsa runt mellan ett par träd innan den landar med ett brak på andra sidan ån.

Jag har nu 140 meter in till green i uppförsbacke och tar fram min gamla hederliga Rescueklubba med 26 graders loft. Den här går 150 meter i 9 fall av 10. I det här fallet går den både rakt och långt och landar mjukt uppe på green.

Jag tror knappt mina ögon, de sista hålens golfande är ljusår ifrån vad jag presterade förra året. Vad har hänt? Kommer det hålla i sig?

När jag väl tagit mig upp på green är jag så nervös så jag slarvar bort ett givet par och går hem med en bogey.

Slutsats

Det här är min bästa runda någonsin. Mitt handicap gick från 27.5 till 26.6 och jag var långt under 100 slag. 91 närmare bestämt.

Jag längtar redan efter nästa runda!

Har du premiärspelat ännu? Lämna en kommentar!

Ludwig Sörmlind's Avatar

Ludwig Sörmlind

Du hittar mig på Mastodon.