Efter 4-mannascramblen som avslutade Tortuna GK’s golfvecka började det klia i golffingrarna kanske omgående. Tävlingen var ingen höjdare, åtminstone inte resultatmässigt och jag behövde ha en revansch för att kunna se på mina golfklubbor utan att börja gråta. Min trogne kamrat och vapendragare, som med tiden har fått namnet Vilden hade pratat mycket om Arboga GK och en varm fredag begav vi oss av mot banan. Det skulle visa sig att han skulle göra skäl för sitt smeknamn och jag var inte mycket bättre.
Efter ett par hål slutade jag räkna hur många bollar jag slog bort men turligt nog hittade jag de flesta, eller någon annan likvärdig boll. Innan sommaren beställde jag ett par dussin distansbollar från Decathlon och printade mitt ansikte på dessa, jag tänkte att det skulle kanske vara kul att hitta en av dessa bollar i höst eller kanske nästa år. Spelarna på fairwayen till vänster om oss hittade en boll direkt.